I MORGON ÄR DET DAN FÖRE DOPPAREDAN!
Ja tänk.... Hur fort har inte den sista veckan gått? Tur att jag är så gott som klar, så att jag nu kan njuta av julen med dess gemenskap, goda mat och dryck, dofter, glada små barn med glitter i ögonen, spänningen inför tomtens ankomst , julgranen, julstjärnor och hyacinter.
Dopparedan ja... Förr så åts det nog i de flesta familjer "dopp i grytan" på julafton, så även i min. Jag tyckte väl att det var så där, om jag ska vara ärlig. Men man åt ju, för man var ju ett lydigt barn! Jag åt förresten allt på julbordet när jag var barn, även lutfisken. Det konstiga är, att jag själv förde traditionen med "dopp i grytan "vidare, trots att jag inte är nämnvärt förtjust i det. Men jag införde att varje barn fick en egen skål med doppespad. På senare år har vi lagt av helt och hållet med "dopp i grytan". Döm om min förvåning, när mitt barnbarn Therese, ringer och frågar: Mormor, kan du göra sån där skinka som man får "dopp i grytan" av? Jag svarar : men vill DU ha det? Ja, jag och mamma! När jag sen pratar med min dotter Linda ,så säger hon att hon mindes ,att de hade egna skålar att doppa i och att det inte funnits mer än en stor på tidigare jular de har firat hos andra. Så hon ville ha på "vårt" sätt. Sånt är roligt, särskilt när en liten tös på 9 år, frågar efter det!
Nu är det mörkt ute. Det blåser en hård vind och viner i skortenen. granriskransen slår på ytterdörren och katterna tror alltid att det kommer någon när det dunkar till. Jag väntar på att det ska bli stjärnklart, men det är inte tillräckligt kallt för det. Men inom mig klingar en spröd melodi........
STILLA NATT , HELIGA NATT, ALLT ÄR FRID; STJÄRNAN BLID......
AB IMO PECTORE MINA VÄNNER.
KRAM FRÅN BIBBI.
Dopparedan ja... Förr så åts det nog i de flesta familjer "dopp i grytan" på julafton, så även i min. Jag tyckte väl att det var så där, om jag ska vara ärlig. Men man åt ju, för man var ju ett lydigt barn! Jag åt förresten allt på julbordet när jag var barn, även lutfisken. Det konstiga är, att jag själv förde traditionen med "dopp i grytan "vidare, trots att jag inte är nämnvärt förtjust i det. Men jag införde att varje barn fick en egen skål med doppespad. På senare år har vi lagt av helt och hållet med "dopp i grytan". Döm om min förvåning, när mitt barnbarn Therese, ringer och frågar: Mormor, kan du göra sån där skinka som man får "dopp i grytan" av? Jag svarar : men vill DU ha det? Ja, jag och mamma! När jag sen pratar med min dotter Linda ,så säger hon att hon mindes ,att de hade egna skålar att doppa i och att det inte funnits mer än en stor på tidigare jular de har firat hos andra. Så hon ville ha på "vårt" sätt. Sånt är roligt, särskilt när en liten tös på 9 år, frågar efter det!
Nu är det mörkt ute. Det blåser en hård vind och viner i skortenen. granriskransen slår på ytterdörren och katterna tror alltid att det kommer någon när det dunkar till. Jag väntar på att det ska bli stjärnklart, men det är inte tillräckligt kallt för det. Men inom mig klingar en spröd melodi........
STILLA NATT , HELIGA NATT, ALLT ÄR FRID; STJÄRNAN BLID......
AB IMO PECTORE MINA VÄNNER.
KRAM FRÅN BIBBI.
Kommentarer
Trackback
