Motalabibbi

Så var det Fars Dag igen. Men här finns ingen liten Pappa att uppvakta. Maken jobbar så det får bli uppvaktning senare i veckan. Själv har jag inte haft någon Pappa att uppvakta på många, många år. Min Far dog när jag var 9 år.
Det har många gånger kännts sorgligt att vara utan Pappa. Speciellt när vi i skolan skulle rita kort till våra Pappor på Fars dag. Vem skulle jag rita till? Men jag teg och led och ritade mitt kort, (för man var ju en lydig elev, fattas bara annat!)
Sen kastade jag mig på cykeln och åkte till kyrkogården och la kortet till pappa på graven. Med största sannolikhet så blåste det bort, men hur gör man när man är 9 år och inte vill tala med NÅGON om det där svåra som gör så ont...
Men det är många år sen nu.
Idag duger det inte med ett ritat kort. Nej det ska vara dyra tröjor, skjortor, slipsar eller middagar och vem är det som
tjänar på det? Jo köpmännen! Men HALLÅÅÅ... En kram är GRATIS !

I dag har det varit en LÅNGSAM söndag. Men så kom två solglimtar till mig, nämligen min dotter Susanne och hennes
lille son Mio och förgyllde min dag. Tack Tack Susanne, för hjälpen. Du är en Pärla!

Det var allt för denna gången.Och tills vi hörs igen, mina vänner...
LEV LIVET LYCKLIG.