LITE MINNEN....
God morgon.
Dagens namn är TYKO. TYKO anses vara en latinsk form av de fornnordiska namnen TYKE och TOKE som i sin tur är kortformer av TORKETTIL eller TORKEL. Dessa namn har betydelsen asaguden " TORS HJÄLM". TYKO kan dock även stamma från det grekiska ordet "tyche" som betyder "lycka" eller "tur". Namnet är känt i Sverige sedan 1651 men har aldrig varit allmänt. I dag finns ca 500 som bär namnet, varav 137 har det som tilltalsnamn enligt senaste statistik.
Jag känner ingen som heter TYKO och jag har aldrig mött någon som bär det namnet.
Ett strålande väder idag också. Det passar mig bra, för nu ska MIO och jag vara ute. Och jag behöver gå till affären och fylla på matförråden.Då flirtar Mio med kassörskorna.
Janne håller på att göra sig i ordning för att åka till jobbet och Angelica har åkt till skolan för 30 min. sen.
Det jag ser ut från mitt fönster där jag sitter och skriver är följande: grannens körsbärsträd (som jag har berättat om tidigare) flera björkar som är fullt utspruckna. grannens fula vresroshäck (jag avskyr vresrosor!) gatan med trafiken som rullar på, ett gult hyreshus, en villa i rött tegel med ett blått staket, som dock blev nedmejat för en tid sen av en vårdslös ung bilist, tur att ingen människa gick där!!
Genom det andra fönstret ser jag följande: de jättehöga träden, björkar och ekar, massor av fåglar, duvor, fiskmåsar, kajor, skator, jag ser inte längre järnvägen, för träden håller på att bli så lummiga, gatan bakom vårt hus som används flitigt av gång och cykeltrafikanter.
Och de ljud jag hör är datorns surrande, trafiken, fiskmåsars skri, lilla SUSSI som jamar efter sällskap och nu ligger
på skrivbordet, svag musik nere från köket.
På lördag ska JANNE jag och ANGELICA åka till KOLMÅRDEN och gratulera TOBIAS, MAGNUS och LILLE ROBIN.
Oh, så jag längtar efter dem och jag ser fram emot att få träffa dem igen.
Och på valborgsmässoafton så är ANGELICA och jag ensamma igen. JANNE har jobbat VARJE valborgsmässoafton sen vi flyttade hit för 9 år sen , förutom första året, då vi gick ner till hamnen och trodde att det var stort firande där. Så besvikna vi blev! Man hade gjort en liten brasa som de tände på ute i vattnet! Vi som var bortskämda med jättefirande i STAVSJÖ vid MARGARETAUDDEN.Det har alltid varit en fin helg för oss tidigare. Nu har den bara försvunnit. Det är sorgligt! Jag minns tidigare valborgsmässofirande när man var ung. Då gick man alltid till FOLKPARKEN i NORRKÖPING. Nya vårkläderna skulle på, hur kallt det än var! Och det som var "inne" då var något som vi kallade för "prassel"eller "nylonsvep". Det var en slags kappa, tillverkad i nylon, väldigt tunn och prasslig. Svinkall om det var kallt ute och jättevarm om det var varmt. Det fanns bruna eller mörkblå. Jag var lycklig ägare till ett mörkblått "nylonsvep"
Och vita jeans var ett måste för de som ägde ett par såna. Jag gjorde inte det!
Men jag är så glad att jag har dessa fina minnen. Det var mycket fniss och spänning i luften och kollande på killar,
kan jag säga. Och jag hade många kompisar att vara med, men BETTAN var den som jag hängde ihop med mest på den tiden.
Ja..ja.. får väl se om det är något firande på TV.
Under tiden som jag har skrivit så har solen försvunnit. Hmmm.... det bådar inte gott. Kanske inte blir någon utevistelse för MIO och mig. Ja...då får vi väl leka inne i stället.
I ett tidigare inlägg skulle jag bjuda er på superduktiga barn som både sjunger och spelar. Det blev inte som jag tänkt mig, för där ville jag ett och datorn ett annat. Men det får bli en annan gång.
Nu önskar jag er en bra dag och så hörs vi till kvällen.
Kram från er BIBBI.
LEV LIVET LYCKLIG.
Dagens namn är TYKO. TYKO anses vara en latinsk form av de fornnordiska namnen TYKE och TOKE som i sin tur är kortformer av TORKETTIL eller TORKEL. Dessa namn har betydelsen asaguden " TORS HJÄLM". TYKO kan dock även stamma från det grekiska ordet "tyche" som betyder "lycka" eller "tur". Namnet är känt i Sverige sedan 1651 men har aldrig varit allmänt. I dag finns ca 500 som bär namnet, varav 137 har det som tilltalsnamn enligt senaste statistik.
Jag känner ingen som heter TYKO och jag har aldrig mött någon som bär det namnet.
Ett strålande väder idag också. Det passar mig bra, för nu ska MIO och jag vara ute. Och jag behöver gå till affären och fylla på matförråden.Då flirtar Mio med kassörskorna.
Janne håller på att göra sig i ordning för att åka till jobbet och Angelica har åkt till skolan för 30 min. sen.
Det jag ser ut från mitt fönster där jag sitter och skriver är följande: grannens körsbärsträd (som jag har berättat om tidigare) flera björkar som är fullt utspruckna. grannens fula vresroshäck (jag avskyr vresrosor!) gatan med trafiken som rullar på, ett gult hyreshus, en villa i rött tegel med ett blått staket, som dock blev nedmejat för en tid sen av en vårdslös ung bilist, tur att ingen människa gick där!!
Genom det andra fönstret ser jag följande: de jättehöga träden, björkar och ekar, massor av fåglar, duvor, fiskmåsar, kajor, skator, jag ser inte längre järnvägen, för träden håller på att bli så lummiga, gatan bakom vårt hus som används flitigt av gång och cykeltrafikanter.
Och de ljud jag hör är datorns surrande, trafiken, fiskmåsars skri, lilla SUSSI som jamar efter sällskap och nu ligger
på skrivbordet, svag musik nere från köket.
På lördag ska JANNE jag och ANGELICA åka till KOLMÅRDEN och gratulera TOBIAS, MAGNUS och LILLE ROBIN.
Oh, så jag längtar efter dem och jag ser fram emot att få träffa dem igen.
Och på valborgsmässoafton så är ANGELICA och jag ensamma igen. JANNE har jobbat VARJE valborgsmässoafton sen vi flyttade hit för 9 år sen , förutom första året, då vi gick ner till hamnen och trodde att det var stort firande där. Så besvikna vi blev! Man hade gjort en liten brasa som de tände på ute i vattnet! Vi som var bortskämda med jättefirande i STAVSJÖ vid MARGARETAUDDEN.Det har alltid varit en fin helg för oss tidigare. Nu har den bara försvunnit. Det är sorgligt! Jag minns tidigare valborgsmässofirande när man var ung. Då gick man alltid till FOLKPARKEN i NORRKÖPING. Nya vårkläderna skulle på, hur kallt det än var! Och det som var "inne" då var något som vi kallade för "prassel"eller "nylonsvep". Det var en slags kappa, tillverkad i nylon, väldigt tunn och prasslig. Svinkall om det var kallt ute och jättevarm om det var varmt. Det fanns bruna eller mörkblå. Jag var lycklig ägare till ett mörkblått "nylonsvep"
Och vita jeans var ett måste för de som ägde ett par såna. Jag gjorde inte det!
Men jag är så glad att jag har dessa fina minnen. Det var mycket fniss och spänning i luften och kollande på killar,
kan jag säga. Och jag hade många kompisar att vara med, men BETTAN var den som jag hängde ihop med mest på den tiden.
Ja..ja.. får väl se om det är något firande på TV.
Under tiden som jag har skrivit så har solen försvunnit. Hmmm.... det bådar inte gott. Kanske inte blir någon utevistelse för MIO och mig. Ja...då får vi väl leka inne i stället.
I ett tidigare inlägg skulle jag bjuda er på superduktiga barn som både sjunger och spelar. Det blev inte som jag tänkt mig, för där ville jag ett och datorn ett annat. Men det får bli en annan gång.
Nu önskar jag er en bra dag och så hörs vi till kvällen.
Kram från er BIBBI.
LEV LIVET LYCKLIG.
Kommentarer
Trackback