Motalabibbi

                                                                                         

Hej Vännerna Mina! Idag blev det en tuff morgon! Angelica och jag skulle båda till lasarettet. Hade satt två klockor, som jag alltid gör, och lagt mig skapligt tidigt, för att vara jag. Men när klockorna ringde så stängde jag bara av dem och fortsatte att sova! Vi skulle åka med bussen som går 07.25 . Kl.6.55 hör jag Angelica viska ..... Bibbi.... klockan är fem i sju. Mitt emellan sömn och vaket tillstånd så tänkte jag..... ja...vad är det med det då??? Och sen... Oh, shit!!
Vi ska ju iväg. Jag kommer aldrig att hinna! Det som ju är lite pyssel för min del, är att hinna kolla blodsockret, ta sprutan och äta frukost. Angelica fick fixa sin egen frukost och jag snurrade runt och försökte hinna det jag skulle, samtidigt som jag såg hur minuterna tickade på. Nåväl... precis i rätt tid rusar vi ut till bussen... Då säger Angelica... har du min remiss med.... Oh, nej... tillbaka in igen och hämta den. När jag kommer ut så är det så mycket trafik så det tog mig lång tid att komma över gatan till busshållplatsen, men tro det eller ej.... jag hann. Framme vid lasarettet så följer jag henne dit hon ska och sen går jag till min undersökning som var på röntgen. (Där är personalen så jättegullig och eftersom jag har så mycket problem med mina lungor så börjar jag bli smått kändis med dem) När jag står där och bilderna ska tas så säger sköterskan : Ta ett djupt andetag och håll andan.!Och sen säger hon : Och andas vanligt!
Då slår det mig plötsligt.... Tänk om det skulle hända att hon glömmer säga det sistnämnda : och andas vanligt!
Jag blir så full i skratt, då jag ser synen framför mig att patienten står där och blir både blå och lila för att den inte vågar andas. Jag måste fråga henne och visst..... Det har hänt!! Vi skrattar båda så mycket så när de andra bilderna ska tas så måste jag bita mig hårt i läppen för att koncentrera mig på att stå stilla. Ja ni....... visst är det befriande att få brista ut i ett riktigt härligt gapskratt!



Väl hemma så har jag nu fått en kopp gott, rykande kaffe (hann inte med det i morse! ) Och jag blev så varmt mottagen av mina små gullekatter, när jag kom hem. Det går jättebra med vår lilla Sussi, och hon är nu allas lilla kelgris. De stora katterna tävlar om att få vara med henne. Ska bli mycket spännande att se vem som utser sig till hennes mamma!
Nu ska jag snart gå och handla lite, börjar bli tomt i skåpen och så måste jag ta ut pengar, för idag kommer kattsanden som vi har beställt och då gäller det att ha kontanter. Har aldrig pengar på mig utan det är kort som gäller.
Ska bli skönt att slippa släpa med kattsanden. Den här levereras till dörren. Perfekt!




OBS ! Den här katten är inte vår, men tycker att bilden är sååå fin! Det finns ju, hur konstigt det än låter, människor som INTE gillar katter. De kan ju OMÖJLIGT förstå vad jag vill förmedla med denna bild.

Nu sover mina små änglar, alla runt omkring mig och man hör deras snusande och spinnande. Tror ni jag mår gott?

Den här jobbiga morgonen KUNDE ha utlöst min ångest, men jag klarade det idag! Jag är så lycklig över det och jag gör ett stort V-TECKEN till mig själv. SEGER.

Ha det gott  och kramar till er alla.
Från Bibbi.

LEV LIVET LYCKLIG.