Motalabibbi

Hej vänner. Så var det annandag jul. En lugn och skön dag för oss. Att bara vara. Det är skönt och balsam för själen.



Tänkte prata om kärlek i dag. Vad är kärlek? Ja för mig kan det stå för mycket. Det kan vara kärleken till min man, det kan vara kärleken till en förälder, det kan vara kärleken till sitt eller andras barn, det kan vara kärleken till ett syskon, det kan vara kärleken till ett älskat djur, till naturen, skogen, havet..... Ja som ni ser, listan blir lång.





Kärleken till min man är av den sorten att den står pall för allting. När han putsar mina glasögon utan att jag har bett honom, när han har skrapat rutan på den bil jag skulle åka i, när han gör saker utan att jag ber honom, när han ser själv och överraskar mig med att ha gjort något som han vet är jobbigt för mig, när han torkar bort min tår och säger att allting ordnar sig, när vi sitter tysta tillsammans och inga ord behövs, när vi finner gemenskap i ett gripande program eller skön musik, när han vill mitt bästa och visar det, när han får mig att känna att jag är kvinnan i hans liv, när han tycker att jag är värdefull. Det är vad jag kallar kärlek.



Kärleken till barnen växer genom hela livet och bli bara större och större.
Kan bara säga att jag vet inte vem jag skulle ha varit utan mina barn.
Jag känner det som min största uppgift här på jorden att ha fått tagit hand
 om dem och väglett dem i livet. Och jag är så otroligt tacksam över att jag
har fått dessa fyra, underbara barn.



Sen kommer kärleken till ett älskat djur. Det är så lätt att älska djur för man får så
tydliga bevis på att kärleken är besvarad. Hundar och katter hälsar glatt vid dörren
när man kommer hem. Hästen frustar igenkännande i stallet när man går in där.
Djuren dömer oss aldrig efter utseende, de tycker att vi är vackrast i hela världen.
De tröstar när vi är ledsna och bryr sig inte heller om ifall det är vi som har gjort
något dumt. Kärleken till och från djuren är evig och gör så oerhört ont när man
måste skiljas åt.






Sen kärleken tilll havet, skogen och naturen, ja den är stor för mig! Jag känner mig aldrig så LYCKLIG som när jag kommer till havet, eller när jag får gå länge i skogen, gärna i sällskap av en hund. Att njuta av fågelsång, att njuta av dofterna, att få vända sitt vintertrötta ansikte mot solen och låta sig kyssas av dess strålar som värmer, att få njuta av skönheten från en  blomma som precis har slagit ut, doften av barrskog och mjuk mossa  eller salt havsluft och vågskvalp. Det är just då, som man känner att man lever.

                                                              



Kärleken till en älskad förälder är också störst på jorden, och man måste komma ihåg att visa vad man känner innan det är försent. Det är ju de som har gett oss livet. Vårt liv.



Ja det är min syn på det hela. Det går att utveckla mera men det får räcka så.
Idag har min älskade son namnsdag, Stefan. Jag brukar glömma bort det, men inte idag.
Puss  och Grattis Stefan!

Till er andra säger jag: LEV LIVET LYCKLIG.
KRAMAR ER BIBBI.