Motalabibbi

Jag och min frissa, vi har ett speciellt förhållande. Det tog mig lång tid att hitta henne och nu släpper jag henne inte!
Som gammal damfrisör, är jag själv oerhört petig, med min frisyr. Inte så att jag skulle visa hos frisören om jag var missnöjd, men hemma. Klippning och färg är ett MÅSTE att det blir bra!
Noomi, som min frissa heter, vet exakt hur jag vill ha mitt hår. Jag behöver aldrig säga så och så...ska det vara.
Nej vi talar alltid om andra saker och det är så härligt och avkopplande att få komma till henne. Och roligt, för vi skrattar mycket! Så blir jag bjuden på kaffe och det smakar sååå gott hos henne. Ja hon är GULD VÄRD, Noomi.
Men för många år sen, så kunde jag inte hitta någon som förstod hur jag ville ha mitt hår. Så jag tog SAXEN i egna händer, ocg tänkte att det här fixar jag. Jag är ju frisör för sjutton! Och om jag hade nöjt mig med att klippa mig, så hade allt varit frid och fröjd, för klippningen fanns det inget att anmärka på. Inte ens i nacken. Det klarade jag galant.
Men sen skulle håret bli blont också. Och på den tiden var jag tämligen mörkhårig. Jag hade ju lärt min Färglära och visste att det kunde bli gulaktiga skiftningar när man är så mörk som jag var då. Men det var när vi använde de preparat som finns på salongerna och med en helt annan styrka på vätesuperoxid, än det finns i handeln.
Och gissa hur slutresultatet blev???!!! Som en kyckling, eller mer som en ostbåge! Hela familjen var utomhus och jag tjöt ut min ilska och besvikelse, och när Janne kom in och hörde mig, så rusade han uppför trappan, för han trodde ATT DET HADE HÄNT NÅGOT FÖRSKRÄCKLIGT ! MEN DET HAR DET JU, KVED JAG !
Nåväl, jag fick ta på en mössa och in till stan och köpa färg, som skulle dämpa det saffransgula. Kan ju tillägga att den tänkta färgen blev det inte alls, som ni säkert förstår och.... JAG GÖR ALDRIG OM DET.

Ab Imo Pectore    Er Bibbi.