Motalabibbi

                      Hej.Har vilat, men märker hur fort jag "går igång" igen. Inte bra. Får en känsla av att det här kommer att ta tid. Jag vill inte det. Jag vill inte ha tillbaka detta , som gör mig så nere och låg.

                                                     


                                         Jag anstränger mig mycket  för att leva i nuet och fungera normalt igen. Vet att jag kommer att lyckas, men inte när. Allting blir lite upp och ner. Och en stor osäkerhetskänsla smyger sig in.

                                                                                                                           




Jag måste tänka framåt, för vi har så mycket roligt att se fram emot. Kanske det är så att kroppen bara signalerar.- Ta det lugnt- ta ett "break". Jag hoppas att det är så.


Här följer en fin vers som jag läste i ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN i morse.

Den heter :           GENOM FÖNSTRET.

MÅNSKÄRAN LYSER, NATTEN ÄR KALL
STILLHET RÅDER I KVÄLLEN
AFTONSTJÄRNAN GLITTRAR SOM VACKER KRISTALL
HÖGT UPP PÅ HIMLAPÄLLEN.

HÄNGBJÖRKENS GRENAR, SOM VIRKAD SPETS.,
SYNS I DET KONSTFORMADE MÖNSTRET
GER RO I SJÄLEN OCH FRITT FRÅN HETS
AV ATT TITTA PÅ GENOM FÖNSTRET

DET ÄR BARA ATT GLÄDJAS DAGEN LÅNG
AV ATT LJUSET VI EJ BEHÖVER FÖRSAKA
HÄLSAR NYA ÅRET MED JUBELSÅNG
OCH ATT VÅREN SNART ÄR TILLBAKA.


AV:      MARITA COLNERUD.


FINA OCH TÄNKVÄRDA ORD, ELLER HUR?

KRAMAR BIBBI.