Motalabibbi

HEJ MINA KÄRA. Har ni haft en bra fredag? Hoppas det. Själv har jag  bara uträttat ett ärende idag och sen handlat lite mat. På hemvägen, när jag satt i bussen, så slog det mig plötsligt..... JAG ÄR DEN ENDA VITA PERSONEN I BUSSEN OCH DEN ENDA SVENSKA! JAG KÄNDE MIG SOM ATT JAG VAR PÅ BESÖK I ETT ANNAT LAND.
Jag har absolut inget emot människor från främmande länder, för jag anser att ingen människa är förmer än någon annan. Hur skulle man kunna vara det? Vi är samma slags människor alla, oavsett hudfärg. Det som skiljer oss åt är olika kulturer, religioner och vad vi blivit präglade på.


            

Men när blev det så här? Hur många är de som kommer till vårt land, det blir ju bara fler och fler?
Och vad har vi att erbjuda? Här finns ju inte arbete till våra "egna"!

                         

Grundtanken är väl i alla fall att varje individ, som är frisk, ska kunna klara sig själv och arbeta och försörja sin familj.
Men vad ska de då göra här, när inga arbetstillfällen finns?

                        

Jovisst... de kan ju lära sig svenska, men det blir väl inte familjen mätt på! Det är inte personerna som kommer hit som irriterar mig, utan systemet.



                            

Det borde väl i rimlighetens namn vara så ,att har inte landet något att erbjuda för tillfället ,så får man säga NEJ.
" Det är ingen ide´att komma till Sverige, just nu. De har det dåligt själva, då det inte finns arbeten".



                                                  



Gör man det... Säger NEJ alltså? Visst vet jag att det finns ett "tak" men är inte det satt lite väl högt?
Jag vet bara att... NÄR BÅTEN ÄR FULL, SÅ BÖRJAR DEN ATT TA IN VATTEN, NÄR DEN ÄR ÖVERFULL, SÅ SJUNKER DEN.


Hur som helst... nu önskar jag er en GOD NATT. Och jag längtar efter att få krypa ner i den sköna sängen.

AB IMO PECTORE från Bibbi.  KRAMAR.