Motalabibbi

Hej igen. Här kommer mera minnen och det här är en "känga" till instruktörer och ledare på ett ridläger för en massa "herrans år "sen. Att så okunniga människor fick ta ansvar för barn, är för mig en gåta.



Jag skulle alltså få åka på ridläger! Min lycka visste inga gränser, då detta var en hobby för "rikemansbarn" och min stackars mamma hade blivit änka med 6 barn. Hon slet och städade på tågen på kvällarna, för att jag skulle kunna få åka. Tack snälla mamma!



Nåväl... jag tilldelades en JÄTTESTOR häst. Han var inget kul att rida, det var som att åka runt på en "sågbock" och han var närmre 100 år (skämt åsido)Men när vi fick rida nere vid vattnet så for "den lede" i hästen. Han satte ALLTID av i sken och ridläraren fick galoppera efter för att hinna ikapp. Detta hände varje gång!! Varför fick jag inte ta en annan häst, då när de visste hur han betedde sig. Det blev en riktig skräckupplevelse för mig och jag kunde inte alls njuta av turerna vid vattnet.



Som om inte detta var nog så skulle vi hoppa över hinder. Inga lösa bommar som rullar av om hästen stöter till ,utan riktiga stenmurar! Det finns ju gott om såna på Gotland.
Denna gången fick jag ta en häst som hoppade på ett mycket lustigt sätt! De flesta hästar flyger lätt över hindren och de är inte svårt att följa. Men den här hästen rusade fram mot hindret, tvärstannade och gjorde sen hoppet rakt upp i luften
och över hindret! Det gick bra (nej, det gjorde det inte alls) det gick en gång, när jag sen skulle göra om hoppet, så flög jag av, över stenmuren och landade rakt på huvudet. När jag lyckades resa mig upp så såg jag suddigt, hade jätteont i huvudet och kräktes. Jag fick skäll av ridläraren för att jag hade släppt hästen! Fick order om att fånga in den och ställa den i stallet och sen gå till mitt rum. Lyckades få tag i "kusen" vacklade bort till stallet som om jag var alkoholpåverkad, ställde hästen i spiltan, utan att tränsa av och ta på grimman. Även sadeln lämnade jag kvar på hästen. Väl inne på rummet fortsatte jag att kräkas och dvalade sen bort i sängen. Senare kom flickorna som jag delade rum med och de fortsatte att skälla på mig, för att jag hade lämnat hästen med sadeln på. JAG FATTADE ABSOLUT INTE VAD DE PRATADE OM. Hade glömt allting!


Ännu senare kommer den huvudansvariga in och ville veta vad det var för fel på mig eftersom jag inte kom in till midagen! Då upptäcktes det att jag var så svullen i mitt ena knä så jag kunde inte ta av byxorna. Konstigt nog, så blev jag skjutsad till en läkarmottagning, där man måste punktera knäet, som var sprängfyllt med vatten. Sen fick jag benet inlindat i en skena och fick gå med kryckor. Ridlägret skulle vara i 2 veckor, detta hände på 3.e dagen.
Som ni säkert har förstått så hade jag även fått en kraftig hjärnskakning.
Jag låg ensam på rummet i två dagar till och sen lyckade de boka in mig på en resa hem. Min bror och ena syster kom och hämtade mig vid färjeläget och jag har aldrig varit så GLAD över att se dem!
Men så dåligt jag mådde för min stackars mammas skull... som hade slitit så, för att jag skulle få åka och så gick allting på tok. Vet att det inte var mitt fel, men jag är fortfarande arg på dem som inte tog sitt ansvar på rätt sätt.
Det hade kunnat sluta mycket, mycket värre än det gjorde, så jag får väl vara tacksam ändå.

Ha det gott vänner. I morgon är en annan dag.....
Kramar.
Och..... LEV LIVET LYCKLIG.