Motalabibbi

Kära vänner. jag ska idag dela med mig av den finaste vänskap som finns, nämligen den som börjar spira när man är barn och sen följer med upp i vuxen ålder. Man blir sammansvetsade, nästan som ett äkta par.
Min allra bästa vän, Elin, mötte jag när jag var 4 år. Från dag 1 var vi ALLTID tillsammans.

Vi började rida samtidigt och var även i stallet varje helg, då vi hade fått det åtråvärda uppdraget att sköta ridande polisens hästar. Ett ridläger var vi på tillsammans, dock ej det på Gotland.

                   

Min pappa dog när jag var 9 år och hennes mamma när vi var 10 år. Elin och jag var nämligen lika gamla och hade födelsedag samma månad.
 När pappa dog fick jag min hund som jag har berättat om tidigare. Elin lånade en hund och dessa var vi ute med hela dagarna. Vi t.o.m cyklade iväg med hundarna och tält och var ute flera dagar.



Vi älskade att vara utomhus och senare blev vi även scouter och åkte på en massa läger tillsammans.
Det var riktig gemenskap när man satt vid lägerelden på kvällarna och sjöng!





Vi reste även upp till Norrland till Elins morbror och tillbringade en hel sommar där. Det var hur mysigt som helst och vi lekte bland alla fäbodar. Vi plockade  GUCKUSKO. Inte visste vi att de var fridlysta! På gården fanns en riktig "långgunga" som vi kallade det. En gunga i långa rep så man gungar ut långt. Vi fick rida på hans Nordsvenska häst och vi fick försöka mjölka fjällkor. Vi fick även prova på skogsavverkning.

     

                                                         


Om du visste ELIN, hur mycket jag saknar dig! Det tog mig många, många år att fatta att du var borta för alltid.
Jag är halv utan dig och tomheten går inte att beskriva med ord.
Ditt liv blev alldeles för kort, när cancern slog sina klor i dig.



Du är lik ängeln på bilden, Elin.







JAG HOPPAS VI SKA MÖTAS IGEN.
KRAM BIBBI.

Av hänsyn till min bästa väns familj, har jag kallat henne för ett annat namn.